Ännu en helg full av äventyr! Bowlingen i fredags gick sådär, men när vi stack hem till Alex och jag slog på min höga stämma i Singstar kunde ingen slå mig! Jag fick dessutom alla att skratta utan att jag själv förstod varför. Min svenska “ankra upp”-tröja hade fått chilisås på magen, så jag gick till deras tvättstuga för att skölja bort det. Det är visst inget man gör här borta på andra sidan jorden. När ryktena spred sig om vad jag höll på med började alla asgarva, jag som stod förvirrad och topless framför vattenkranen fattade noll, så jag låtsades som ingenting hade hänt och försökte dölja den blöta fläcken på magen så gott som möjligt resten av kvällen.
Min första statstripp blev av i lördags då jag fångade ett tåg (låter roligare om man översätter “catch a train” direkt) mot city. Jag visste bara att jag skulle träffa Jenny, en finne från campen i Sydney, under “de gamla klockorna” på tågstationen vid Flinders street. Efter en 35 minuters tågfärd och lite chansande genom perrongerna stod jag plötsligt under klockorna, som för övrigt inte var särskilt gamla. Jenny var i alla fall där och kunde guida oss fram genom stan, jag försökte också med min karta, men det förstörde bara hennes sköna flow eftersom jag tog fel på höger och vänster. Det blev en höjdardag och en riktigt lugn kväll med en rejäl kolhydratladdning (lasagne!) inför söndagens race. Innan jag stack ställde jag fram min maltesersblomma så att Steph skulle ha något att leka med tills jag kom hem. Jag stack in till city själv igen, eftersom Wayne och Julie skulle fira. Det var dock lätt att hitta till startlinjen eftersom alla deltagare hade röda t-shirts och det bara var att följa dem. När jag kom fram placerade jag mig på en väl utvald plats i zone 2, för de som trodde att de skulle springa på mellan 45-50 minuter. Den tio kilometer långa banan var överdrivet skyltad och full av stationer med vattenutspädd gatorade och toaletter. Jag kände att jag hade energi i benen och pumpade på i hyfsad takt. Med en kilometer kvar fick jag ögonkontakt med en 13-årig kiddie vars blick inbjöd till en slutspurt som jag tackade ja till genom en grym tempohöjning. Det höll dock inte länge utan jag fick sakta ner, men han hade samma problem med syresättningen så vi sprang jämsides hela vägen tills det var 200 meter kvar. Då krossade jag hans drömmar och sprang ifrån. Väl i mål (tog 45,31 min) skakade vi hand, innan jag började svulla gratispowerbars och varmkorv. Matmaran, som börjar bli tradition på helgerna, fortsatte efter att jag, genom att rådfråga minst fem melbournebor, kommit hem. Steph gillade som tur var min present och dagen fortsatte i lycklig harmoni med barbecue till lunch OCH middag, två tårtor och en massa släktingar!
Det enda som kan slå min överdetaljerade helg är tisdagen, som måste vara min bästa dag hittills, i livet! Det anordnades en syltmunksätartävling i study centret, och snubben som anordnade den frågade om jag ville vara med! Vi var fyra stycken som skulle äta tre syltmunkar så snabbt som möjligt utan att använda händerna. Det var en hård kamp, men efter att jag fått in den sista munken i munnen och svalt den hel insåg jag att segern var min. Mitt manliga segerskrik är inskrivet i skolans historieböcker och numera vet alla vem jag är. Priset var ett 30 dollars presentkort på JB HiFi - beviset på att det var en seriös tillställning.
Just nu är det onsdagkväll och jag ligger på min säng och lyssnar på när Josh pratar med sig själv framför teven. Jag måste lägga mig tidigt ikväll för imorrn är det det stora muffinracet som sker varje tisdag och torsdag då skolan bjussar på brekkie. Det finns tolv muffins och det är först till kvarn som gäller.. Det är också muntlig redovisning med mediaklassen, jag har valt Ingmar Bergman för att sprida det svenska kulturarvet vidare. På fredag är det heldagsexkursion med geografiklassen för att djupanalysera hus i tre olika områden här i Melbourne och förhoppningsvis händer det något spännande även denna helg.
Det här blev ruskigt (förlåt för att jag snodde ditt adjektiv, Söder) detaljerat, så varför inte lägga ut lite bilder på mitt rum när jag ändå håller på att förstöra min integritet.


















