Ännu en helg full av äventyr! Bowlingen i fredags gick sådär, men när vi stack hem till Alex och jag slog på min höga stämma i Singstar kunde ingen slå mig! Jag fick dessutom alla att skratta utan att jag själv förstod varför. Min svenska “ankra upp”-tröja hade fått chilisås på magen, så jag gick till deras tvättstuga för att skölja bort det. Det är visst inget man gör här borta på andra sidan jorden. När ryktena spred sig om vad jag höll på med började alla asgarva, jag som stod förvirrad och topless framför vattenkranen fattade noll, så jag låtsades som ingenting hade hänt och försökte dölja den blöta fläcken på magen så gott som möjligt resten av kvällen.

Min första statstripp blev av i lördags då jag fångade ett tåg (låter roligare om man översätter “catch a train” direkt) mot city. Jag visste bara att jag skulle träffa Jenny, en finne från campen i Sydney, under “de gamla klockorna” på tågstationen vid Flinders street. Efter en 35 minuters tågfärd och lite chansande genom perrongerna stod jag plötsligt under klockorna, som för övrigt inte var särskilt gamla. Jenny var i alla fall där och kunde guida oss fram genom stan, jag försökte också med min karta, men det förstörde bara hennes sköna flow eftersom jag tog fel på höger och vänster. Det blev en höjdardag och en riktigt lugn kväll med en rejäl kolhydratladdning (lasagne!) inför söndagens race. Innan jag stack ställde jag fram min maltesersblomma så att Steph skulle ha något att leka med tills jag kom hem. Jag stack in till city själv igen, eftersom Wayne och Julie skulle fira. Det var dock lätt att hitta till startlinjen eftersom alla deltagare hade röda t-shirts och det bara var att följa dem. När jag kom fram placerade jag mig på en väl utvald plats i zone 2, för de som trodde att de skulle springa på mellan 45-50 minuter. Den tio kilometer långa banan var överdrivet skyltad och full av stationer med vattenutspädd gatorade och toaletter. Jag kände att jag hade energi i benen och pumpade på i hyfsad takt. Med en kilometer kvar fick jag ögonkontakt med en 13-årig kiddie vars blick inbjöd till en slutspurt som jag tackade ja till genom en grym tempohöjning. Det höll dock inte länge utan jag fick sakta ner, men han hade samma problem med syresättningen så vi sprang jämsides hela vägen tills det var 200 meter kvar. Då krossade jag hans drömmar och sprang ifrån. Väl i mål (tog 45,31 min) skakade vi hand, innan jag började svulla gratispowerbars och varmkorv. Matmaran, som börjar bli tradition på helgerna, fortsatte efter att jag, genom att rådfråga minst fem melbournebor, kommit hem. Steph gillade som tur var min present och dagen fortsatte i lycklig harmoni med barbecue till lunch OCH middag, två tårtor och en massa släktingar!

 

Det enda som kan slå min överdetaljerade helg är tisdagen, som måste vara min bästa dag hittills, i livet! Det anordnades en syltmunksätartävling i study centret, och snubben som anordnade den frågade om jag ville vara med! Vi var fyra stycken som skulle äta tre syltmunkar så snabbt som möjligt utan att använda händerna. Det var en hård kamp, men efter att jag fått in den sista munken i munnen och svalt den hel insåg jag att segern var min. Mitt manliga segerskrik är inskrivet i skolans historieböcker och numera vet alla vem jag är. Priset var ett 30 dollars presentkort på JB HiFi - beviset på att det var en seriös tillställning.

Just nu är det onsdagkväll och jag ligger på min säng och lyssnar på när Josh pratar med sig själv framför teven. Jag måste lägga mig tidigt ikväll för imorrn är det det stora muffinracet som sker varje tisdag och torsdag då skolan bjussar på brekkie. Det finns tolv muffins och det är först till kvarn som gäller.. Det är också muntlig redovisning med mediaklassen, jag har valt Ingmar Bergman för att sprida det svenska kulturarvet vidare. På fredag är det heldagsexkursion med geografiklassen för att djupanalysera hus i tre olika områden här i Melbourne och förhoppningsvis händer det något spännande även denna helg.

 

 

Det här blev ruskigt (förlåt för att jag snodde ditt adjektiv, Söder) detaljerat, så varför inte lägga ut lite bilder på mitt rum när jag ändå håller på att förstöra min integritet.

Ena sidan av mitt rum..

Ena sidan av mitt rum..

 

 

..och den andra, inklusive obaddad sang!

..och den andra, inklusive obaddad sang!

Servouz!

 

Elina hann först med att förklara saknaden till klassen, men jag vill inte vara sämre, för jag tänker faktiskt också på er då och då. På långluncherna med Myrström, Gådin och Stålis. När jag, Niclas, Johan och Elias firade Cantonas födelsedag, eller alla gånger jag smygåt av fikagruppens kakor innan jag också började baka. Emelies högljudda skratt finns inte mer, inte Hannas “Hej Erkiboy” heller. Ingen här kallar mig Buffalo Bill, och rektorn är inte lika charmig som Kibe. Höjdpunkter som när jag och Nilsson skjutsade fransmän på snöskoter och småsaker som att spela hjärter sju (heter förresten riisto seiska på finska) är sånt man saknar. Nu börjar det blir känslosamt, men jag vill bara tacka en gång till för avskedsfesten, speciellt Malin, för den betyder mycket, och jag hade verkligen ingen aning om vad ni höll på med ; )

 

I maj när jag kommit till Sverige kommer det vara tvärt om. Då saknar man Fiona DaZilvas gnäll om att man inte får äta i study centret och hennes idiotförklarande blickar man får när man har joggingskor istället för skinndojjor och hon utbrister “WHAT ARE YOU DOING!?”. Jag kommer tänka “varför åt jag inte mer vegemite?” och “jag borde delagit i fler matkrig”…

 

Aja, tillbaka till nuet, jag vet inte hur jag ska avsluta det där. Veckan har varit riktigt busy. Förra helgen gjorde vi en tvådagarstripp till ett ställe utanför Geelong, där mina kusiner bor och där vi firar jul. Stränderna var toppen, speciellt Bells beach som har en av världens största surfingtävlingar varje år! Något bad eller surfing blev det dock inte, jag var förkyld och i det kalla vattnet var det ingen som ville surfa med mig.

Bells beach, underbar strand!

Bells beach, underbar strand!

Min farbror, Glenn, är hur skön som helst. Han har druckit lite för mycket öl i sitt liv men han snackar med mig hela tiden och berättar om allt vi ser, dessutom sa han att jag kan komma ner till dem då jag har lov i slutet på november! Det blev också fotboll tillsammans med min kusin Jess. För första gången fick jag se Collingwood live springa ut på planen och riva sönder det stora plakatet som jag sett dem göra på teve många gånger! De krossade Sydney Swans med 50 poäng och stämningen var riktigt hög. Alla svor minst en gång var och buade varje gång Collingwood hade domaren mot sig, de är ungefär Australiens motsvarighet till AIK. Damerna bredvid mig, som var Swanssupportrar, bad om ursäkt för deras beteende och skyllde på att de kom från landet. Hon framför mig, som druckit lite mycket och som jag gjorde minst 15 gimmie fives med, var en äkta Collingwoodsupporter. Hela hon var vit-svart och hon roade oss matchen igenom. “…and I have a son who is a supporter of the Swans. Fuck him. He has red hair, both me and my husband have black, so I don’t know where he came from..” låter ganska roligt på grov australienska. Jag vet inte vad hon hade för relation till kvinnan brevid, men de hade i alla fall skoj : ) Det Jess sa var viktigast var dock att jag testade meatpie, som är det äkta fotbollskrubbet. Gott var det och vi lyckades föreviga ögonblicket på bild.

Min forsta meatpie!

Min forsta meatpie!

Det blev dubbelt fotboll den helgen, för dagen efter såg vi min andra kusin Rob spela hillbillyfootie! Alla åskådare parkerade runt planen och ingen var rädd för att få en fet buckla om bollen störtade på bilen. Skönast var dock de äkta bondläpparna som tagit med sig en soffa på deras flakbil. Robs lag vann, vilket betyder att de är en match närmare bucklan och inte blev utslagna. Efter matchen gick jag och Glenn in i deras omklädningsrum och firade tillsammans med dem, vilket kändes lite udda.

Den här veckan har varit värsta pluggveckan hittills, ungefär som en standard hemma ; ) Jag har skrivit en SAC (en uppsats man skriver på lektionstid) om Macbeth och haft ett prov om muskler och skelettet på PE:n. De senaste dagarnas snackis har varit om ett plan som krockade med ett annat i luften och landade i ett hus ungefär 300 meter bort från vårt oss. Som tur var det ett litet plan med bara en person, han dog dock. Det andra planet lyckades ta sig till flygplatsen.

 

Nu väntar en stor helg med firande av en polares födelsedag, stadstripp med en finne, middag på restaurang, deltagande i the Human race och firande av Stephs födelsedag! Jag har köpt en kruka, en gurka, tandpetare och maltesers som jag ska göra en godisblomma av. Ni får höra om jag lyckas med den sen!

 

Massor av bilder borde finnas på Flickr nu, spana in dem! Varför uppdateringarna kommer så sällan beror på att vi inte har något internet här hemma just nu, bara så att ni vet ; )

Jag och min svartvita mate firar! 

Jag och min svartvita mate firar!

Förra helgen stack jag och James till Southland (shoppingcentret här i Cheltenham) och slösade pengar på arkaden där det finns racingsimulatorer och massa annat. Svensken utklassade australienarn i nästan allt! Efteråt såg vi filmen Taken, som var trevlig till skillnad från snubben brevid mig. Han nös på min gratis-diet coke och körde näsandningsmetoden genom hela föreställningen. Jag var på bio i onsdags också och såg nya Star Wars-filmen, som visserligen inte var lika bra, men i alla fall utan störningar.

 

Footiedagen i tisdags var en höjdare! Vi slapp uniformen och fick ha på oss vad vi ville, mot en avgift av två dollar! Hälften av eleverna hade på sig sitt favoritlags matchlinne, även jag. Många blev dock besvikna när de såg att jag är på den mörka sidan med Collingwood, som spelar inne i city. Men det blev ingen huliganfight trots elaka blickar. Fotbollsligan här nere heter AFL (Australian Football League) och Collingwood ligger just nu i övre halvan av tabellen, vilket gör att de kvalar vidare till slutspel. Jag tror att Melbourne har 10 lag i ligan, av totalt 14, så Australiensk fotboll är ganska stort här. Tittar man på rugbyligan är det tvärt om, där har Sydney nästan alla lag medan Melbourne bara har ett. Dagen firades med barbeque till lunch och en Collingwoodspelare som kom på besök. Alla småkids jagade honom över skolgården för att få hans autograf. Jag gjorde också det, men jag visste inte hur känd han var så han fick signera min strumpa (man vill ju inte chansa och låta honom signera tröjan om han skulle vara en sopa).. När jag kom hem så berättade Julie att han var ganska känd, men Storm man’s autograf, som jag fixade förra veckan, är ändå värd mer pengar nu efter att alla dreglande elever fått sina linnen signade.. Igår hade vi curriculum day, så jag irrade omkring ensam på Southland för första gången. Där mötte jag några kinespolare som bjöd mig på belgisk choklad. Efter att jag gått förbi varje butik minst tre gånger i förvirring lyckades jag fixa fram en flaska schampoo, ett skärp och lite linsvätska. Jag hittade också ett par runners som jag flyger fram med!

 

Efter 18½ avverkade skoldagar har jag konstaterat att 67% av lärarna ständigt har sur ton. Det är bara idrottsläraren, som frekvent säger “akay”, och Lorraine, min studio artlärare, som då och då drar till med ett smajl. Det är tur att Foxie, min stalkerpolare som hjälper mig hitta folks hus på Google maps, höjer stämningen varje morgon jag kommer innanför skolportarna med ett högt “Gooood mooorning Sweeedön!”. Andra spännande saker som händer om dagarna är att Flexis arbetskompis, som hjälper mig över vägen vid skolan, har börjat ge mig uppdrag. Hennes gammelfarfar immigrerade från Sverige till Australien och hon vill veta mer om honom. Det jag hittills listat ut är att han kom från Karlshamn och hette Johansson i efternamn, så jag är en bit på vägen.

 

Planerna framöver är att läsa färdigt Macbeth act fyra och fem och ladda inför Nike+ Human Race som är tio kilometer långt och är världens största motionslopp. Söndagen den 31:a augusti kl 08.30 står jag fetladdad på startlinjen i en park i Melbourne. Samma dag är Stephs födelsedag så jag får skynda mig hem för att fira henne! Förra helgen blev det ingen kust eftersom Wayne jobbade, så det blir ett nytt försök nu till helgen istället, bara hoppas att vågorna är surfvänliga!

 

Efter drygt tre veckor i Australien börjar jag tröttna på toasten, det är det enda sorts bröd vi äter. Jag har räknat ut att om jag snittar sex skivor toast om dagen (två till frukost och två dubbla till lunch) så har jag nu ätit 132 stycken. Viktiga fakta. Om jag fortsätter i samma takt har jag käkat mer än 1800 när jag sticker härifrån! Snacka om ensidig kost.

Livet i Cheltenham blir dock allt mer spännande. Nya karaktärer såsom “den spottande farbrorn” har intagit mitt liv och jag har hittat hemliga meddelanden i mitt skåp på skolan. Jag har också stått öga mot öga med en krokodil för första gången. Jag trodde dock att det skulle bli mer actionfyllt. Krokodilen var lite mer än 50 centimeter lång och i en plastlåda kunde den inte göra någon skada. Hans ormkompisar var i alla fall fullstora men förpackade likadant..

Hej

Ofarliga ormar. Krokodilen stod i lådan ovanpå men den hann jag inte fånga på bild.

I torsdags hade jag med mig kameran på plugget för att fota idrottande sjuor till min studio art-bok. Förutom det tog jag lite bilder på vår stimulerande skolmiljö (finns på Flickr) och på min kompis Flexis.

Flexis hjälper barn över gatan 

Flexis hjälper barn över gatan

Min local coordinator var här på besök i torsdags för att se till att allt flyter på fint, och det gör det förutom att jag saknar knäckebröd och filmjölk.. Torsdag var värsta idrottsdagen hittills, men igår var det inget sportande för då var vi på exkursion med geografiklassen till vietnamkvarteret. Lunchen var “jam”, som de säger här, och att jag lyckades lura halva gänget att jag köpt en levande krabba gjorde utflykten riktigt skojig. På kvällen hängde jag med organisationen på rugby. Jag, två tyskar och två columbianer såg Melbourne Storms krossa Sydney Roosters. En av tyskarna, han som bor på en 1200 hektar stor bondgård, hade rest med tåg i tre och en halv timme för att ta sig in till stan. Varje dag reser han 40 km för att ta sig till skolan som har 150 elever, fördelat mellan lekis och år 12! Det var bara en liten parentes. Under matchen öste ett finkornigt regn ner över oss, men jag och Cherry värmde oss med en påse syltmunkar och varm choklad. Min nya idol är deras muskelmaskot som burnade runt planen på en fyrhjuling varje gång Storms gjorde mål, hans autograf hänger på väggen i mitt rum.

 

G’day folks!

De senaste dagarna har mycket hänt! Förra veckans basketmatch var hård, men jag tillsammans med en aussie och två tyskar vann mot kineserna. Det värmde, till skillnad från vädret här nere. Om nätterna blir det ner mot fyra grader och i ett oisolerat hus med enkla fönsterrutor märks det ganska väl. Morgonduschen är alltid dagens höjdpunkt, fast det gäller att njuta medan man kan för den får max vara tre minuter lång pga vattenrestriktionerna..

Jag har testat netball för första gången! En svettig sport, nästan som basket, fast utan planka bakom korgen. Mitt lag vann, men glädjen försvann på rasten efteråt när en övertaggad japan trodde han kunde hjälpa mig med skolans skrivare, som var trasig, genom att hetstrycka på skrivarknappen i Word. Det slutade med att pengarna tog slut på mitt utskriftsaccount.. Tredje sporten förra veckan var volleyboll och jag är redan uttagen till skollaget! Det beror nog på att vi inte har ett fullt lag än : ) Coachen har dock lovat att ragga människor som spelat förut, så det blir snart hårdkörning.

 favoritgranne

Favoritgranne

Jag har inte bara sportat senaste dagarna. I fredags (080808 kl 08 pm) var jag med om min första katolska konfirmation. Ceremonin varade 75 minuter och bestod bland annat av sju stycken ställ-dig-upp-för-nu-ska-vi-be och en skaka-hand-med-alla-runt-omkring-dig. När vi kom ut från kyrkan frågade Josh mig “Was that as boring for you as it was for me?”, det var det : ) Maratonätningen av plockmat efteråt räddade dock kvällen. Maratonet fortsatte dagen efter då vi firade Waynes fyrtioårsdag. Festen började halv åtta på lördagen och höll på till igår eftermiddag. Jag sov gott inatt. Tårtan var det jag faschinerades mest av, men också av att alla visste vem jag var! Läskigast var de tre tanterna som rabblade upp saker som att jag somnat under en lektion i skolans bibliotek och andra mörka hemligheter. Jag flydde från dem och letade istället reda på min favoritgranne som lärde mig prata grövre australienska (När jag börjar snacka om “banana benders” är det folket vid barriärrevet jag menar). Under natten lyckades jag plåta många smajl, men det var inte det enda jag gjorde. Waynes brorsa betalade mig svart för att agera livvakt åt honom om den stora skäggiga mannen skulle anfalla, vilket som tur var inte skedde.

Inte lika farlig som han ser ut.

Stora skäggiga mannen, dock Inte lika farlig som han ser ut.

Nu väntar fyra lugna dagar i plugget, sen drar vi ner till kusten för att våtdräktssurfa i det kalla vattnet!

Simma lugnt!

Just nu snackar jag med en frustrerad tysk på msn som sitter i mitten av hans värdfamiljs 1200 hektar stora bondgård. Jag har ungefär tvärt om, 1200 hektar av hus, hus, kanske någon park och affär men ännu flera hus! Jag flinar dock ändå : ) för idag var det barbecue på plugget! Två korvar för en dollar (6 kronor)!  Jag blev dock besviken när jag fick reda på att det var sojakorvar och inte något kött i.. Får man kalla det barbecue då? Middagen idag var också en liten besvikelse. För första gången skulle jag äta australienska köttbullar, men det smakade ingenting. Jag ska lära dem göra mormors köttbullar nån gång, men fram till dess blir det en sväng till IKEA för att fixa lite lingonsylt och äkta brunsåsextrakt ala Sverige. Mitt nya ämne geografi flyter i alla fall på med kartläggningar av Vietnams bergskedjor och floder, och nästa fredag blir det utflykt till Vietnamkvarteret i Melbourne för att titta på vietnameser och äta mat gjord av vietnameser.

Min kontakt med flexis blir allt bättre; jag har upptäckt att han inte bara är verksam på eftermiddagarna. På mornarna sitter han i en bil på en parkering strax utanför vårt hus och spanar på folk. Personkemin mellan oss två stämmer bra, men idag var jag redan på rätt sida vägen så det blev bara ett “G’day, mate”. Jag fixade också en pikétröja till PE:n, så nu har jag lagt ner nästan 300 dollar på skoluniformen! Det jämnar dock ut sig eftersom jag har en hemlig boklangare som jag får gratis böcker av, vars pris egentligen skulle vara 400 svenska spänn styck! Allt sker i hemlighet på Cheltenham Secondary Schools bakgård. Dessutom har jag fått reda på att lulebon som är tremänning med Charlotte Kalla och hon som är bekant med min kusin i Täby ska till Queensland samtidigt som jag! Det blir inte en upplevelse full av tyskar!

Mina australienska polare är också toppen, mitt smeknamn utvecklas hela tiden. För några dar sedan kallades jag “Sven” för att de tyckte det lät mer svenskt, men idag var det “Puppy”. På kvällarna är jag ute och springer för att kompensera mackorna och de friterade pärerna. De senaste dagarna har jag kört springa-tills-jag-inte-vet-var-jag-är-och-sedan-hitta-hem-metoden. Idag höll jag på i 50 minuter, sen gav jag upp och började fråga folk var jag var.

Mina första sju dar i skolan har i alla fall varit toppen och jag har reda etablerat en stark kontakt med min engelskalärare som vill att jag presenterar Sverige för mina klasspolare om ett tag. Ge mig tips på viktiga saker att ta upp så att jag ger Sverige den image landet förtjänar!

rrr

Bild på vårt hus, taget från Google Maps

 

Seeya, mates!

Så här ser man ut när man pluggar i Australien

Sa har ser man ut

Vit kortärmad skjorta tillsammans med en röd tröja av det mörkare slaget med Cheltenham Secondary Schools vapen. Till det en blå-gul-röd-randig slips, mörkgråa shorts, gråa sockar och svarta skinnskor.

Ämnena är engelska, media, visual communication (typ arkitektritning), physical education, outdoor education och studio art. Bara lugna ämnen, förutom engelskan som är obligatorisk. Varje lektion är runt 40 minuter och det känns som att man knappt hinner börja innan klockan ringer. Idag glömde jag morgonsamlingen och somnade på outdoor education-lektionen, men läraren bara flinade åt mig : ) Jag har redan lärt känna ett gäng australienare, men också japaner, kineser, tyskar och koreaner. Jag och tyskarna vann mot asiaterna i en hård basketmatch idag. För övrigt är alla schyssta och jag kallas numera “the blonde guy from Sweden”. En resa till Stora Barriärrevet med organisationen är också bokad och förhoppningsvis far jag den elfte november. Fram till dess blir det football (Australian Rules)- och rugbymatcher och till helgen ska jag och James hitta på någonting, vi får se vad det blir.

I går blev jag förresten hjälpt över vägen av en snubbe med stoppskylt och reflexväst. Han kliver ut i trafiken och stoppar den så att jag säkert kan gå över gatan. Han stod där idag också så vi utbytte några vänliga australienska fraser:

Jag: G’day, mate!
Han: How’s’t going, mate?
Jag: I’m great man!

Vi börjar bli kompisar.

Men det tog ett tag.. Efter lite visumproblem på Arlanda flög vi i nitton timmar, med ett stopp i Thailand på två timmar. Efter en timmes bussresa (och en lika lång diskussion med en dansk om vilket land som var först med vikingar) kom vi fram till vår camp utanför Sydney. Jag delade rum med fyra andra studenter (en italienare, två tyskar och en amerikan). Dansken jag snackade med på planet var en rolig typ, han gjorde en dokumentär om hela sitt utbytesår. Jag lyckades få med några svenska kommentarer : ) Finnar är också trevliga människor, särskilt när de snackar svenska. Under campen tog vi en tripp in i centrala Sydney och såg Mainly beach, Harbour bridge och såklart operahuset (som har dansk design, en av danskens motiveringar till varför Danmark är mer känt internationellt än Sverige). Campledarna var sköna och det kändes bra att träffa massa annat folk som man vet är i samma situation. Det blir fyra toasters med vegemite (som är ett jästextrakt australienarna har på sina mackor, smakar inte bra).
Flygplats

Vi var några av de som flög ilag. Det här är från Bangkoks flygplats.

I förrgår kom jag hit till Melbourne och jag har redan varit med om en hel del. Det var inte lika nervigt att komma till Melbourne som jag trodde att det skulle vara, och det lilla som fanns försvann när jag såg Julie och James vänta på mig med stora smajl. Jag har redan varit två drygt dygn i Melbourne nu och redan varit med om en massa grejer. Kött finns det i mängder och under campen åt vi det under varje måltid. Till middag i förrgår åt vi pizzan “Meat lover” (BARA kött och barbecuesås (och brödbotten såklart)) och lunch igår blev det burgare. Middag igår var grillat (med minimala mängder tillbehör), så varför inte käka “roaster”, nån slags stek, idag till lunch? Men jag gillar det. Min aptit har som tur är minskat under de här dagarna och jag var ute och joggade både igår och idag runt området (plus en liten extrasväng idag så jag sprang vilse). Så jag borde inte bli överviktig. Stephanie, min värdsyrra, följde med mig på cykel under första joggingrundan och efteråt spelade vi Mario Kart. Hon gjorde också en grym powerpoint-presentation om svenska sporter. Så hon gillar nog mig. Det är heller ingen myt att deras dialekt är speciellt. De kortar hela tiden ner meningarna så t ex “How do you do, mate” blir “Hodyo do, mate”. När de snackar länge och snabbt blir det halvsvårt att hänga med.. Men familjen är skön och har mycket för sig; om två veckor har vi fest med typ 60 gäster och imorrn är det Basketball night (eller netball som det kallas här). Dessutom ska vi gå på en Australian Rules Football-match till veckan och se mitt favoritlag Collingwood (påtvingat av familjen ; ). Jag såg förresten min första match i förrgår kväll på tv, och just nu håller jag på att se min tredje. Skolan börjar också imorrn så igår var vi och köpte en uniform. Det finns mycket regler om utseende och enligt dem måste man ha byxorna vid naveln och att man måste hålla sig fin. James sa dock att de kommunala skolorna är slappa på sånt så det verkar bara vara att ha på sig grejerna hur man vill. James jobbar på en alkoholshop där man kör in och köper grejerna från bilen, tycker det är lite coolt. Josh, mitt tredje värdsyskon är också schysst. Han är en bokmal och älskar allt med drakar och forntida stuff.

(och JA, vattnet går åt andra hållet i diskhon här nere!)

Ha det gött där borta!

(Ny bilder tillagda på Flickr!)

Nyss kommit hem från Österrike/Schweiz/Tyskland/Italien/Lichtenstein och tyskan är bättre än någonsin! Min nya grej är paragliding, nån som hänger med till Schweiz nästa sommar?

Hej

1300 meter över Interlaken. Nånstans bland de snötäckta bergen finns den bergstopp som används i Paramount-loggan!

Den här inlägget började jag dock skriva när jag trodde att jag skulle gå på en katolsk pojkskola (röda pricken på bilden nedan), men så blev det inte! Skolan ångrade sig och ville inte ha mig, jag som var taggad att katolisera mig! Min nya skola, Cheltenham Secondary College, ligger någon annanstans bland husen och ser ganska bra ut. Det är en vanlig skola, både killar och tjejer, men skoluniformen finns fortfarande där och på deras sajt trycker de extra hårt på att de är väldigt diciplinerade. Men det blir säkert bra!

Massor av hus.. ..och golfbanor!

Massor av hus.. ..och golfbanor!

Har snackat en del med familjen nu, och den verkar toppen! Han som under de kommande nio månaderna ska vara min pappa heter Wayne och jobbar som dörrinstallatör. Min nya tillfälliga mamma heter Julie och hänger i ett kontor på flygplatsen om dagarna. Båda är runt 40 och heter Mackenzie i efternamn, flashigt!

Jag har också tre syskon! James är nitton och var utbytesstudent i Sverige för något år sedan! Han bodde i Göteborg, så vi får se om deras dialekt smittat av sig.. Numera jobbar han på den lokala puben och pluggar arkeologi dagtid. Josh (14) och Stephanie (11) vet jag inte så mycket om men de ser glada ut!

Det finns också fortfarande en chans att jag blir en surferboy, jag har hört att det ryktas om att min värdkusin är en hejare på sånt. Så det får jag ta och kolla upp!

3½ dag tills planet går!

Wohoo! Familjen Mackenzie valde mig!
Australia map

Här landar jag!

Jag kommer att bo i en förort till Melbourne (fyra miljoner invånare!), som är den näst största staden i Australien. Men jag har redan skaffat fiender! Enligt min “hur-du-blir-en-Aussie”-handbok är det nu Sydneyborna som är mina värsta rivaler. Mitt place kommer anklagas vara tråkigt, men då ska jag kontra genom att kalla Sydney ytligt. När de tar upp vårt kalla väder går jag till motattack och påpekar deras självbelåtenhet. Låter dock som att vi ligger i underläge och inte är lika coola som dem.

Halvkasst

Halvkasst

Vädret ser inte toppen ut, men de har ju vinter just nu..

På sportsidan ser det dock soligt ut! Australian Rules Football liknar rugby och verkar vara grymt populärt. Världens största hästkapplöpningslopp går också här och är så stort att den första tisdagen i november, då hästarna springer, är helgdag för alla Melbournebor!

Melbourne är inte surfstaden nr 1, men eftersom landet har brittiskt ursprung spelas cricket här. Det kanske vore något. “Good shoot, Mr Berggren”.

Bilder

Amatorfootie

Amatorfootie

Amatorfootie

Amatorfootie

Collingwood - Swans

More Photos