G’day folks!

De senaste dagarna har mycket hänt! Förra veckans basketmatch var hård, men jag tillsammans med en aussie och två tyskar vann mot kineserna. Det värmde, till skillnad från vädret här nere. Om nätterna blir det ner mot fyra grader och i ett oisolerat hus med enkla fönsterrutor märks det ganska väl. Morgonduschen är alltid dagens höjdpunkt, fast det gäller att njuta medan man kan för den får max vara tre minuter lång pga vattenrestriktionerna..

Jag har testat netball för första gången! En svettig sport, nästan som basket, fast utan planka bakom korgen. Mitt lag vann, men glädjen försvann på rasten efteråt när en övertaggad japan trodde han kunde hjälpa mig med skolans skrivare, som var trasig, genom att hetstrycka på skrivarknappen i Word. Det slutade med att pengarna tog slut på mitt utskriftsaccount.. Tredje sporten förra veckan var volleyboll och jag är redan uttagen till skollaget! Det beror nog på att vi inte har ett fullt lag än : ) Coachen har dock lovat att ragga människor som spelat förut, så det blir snart hårdkörning.

 favoritgranne

Favoritgranne

Jag har inte bara sportat senaste dagarna. I fredags (080808 kl 08 pm) var jag med om min första katolska konfirmation. Ceremonin varade 75 minuter och bestod bland annat av sju stycken ställ-dig-upp-för-nu-ska-vi-be och en skaka-hand-med-alla-runt-omkring-dig. När vi kom ut från kyrkan frågade Josh mig ”Was that as boring for you as it was for me?”, det var det : ) Maratonätningen av plockmat efteråt räddade dock kvällen. Maratonet fortsatte dagen efter då vi firade Waynes fyrtioårsdag. Festen började halv åtta på lördagen och höll på till igår eftermiddag. Jag sov gott inatt. Tårtan var det jag faschinerades mest av, men också av att alla visste vem jag var! Läskigast var de tre tanterna som rabblade upp saker som att jag somnat under en lektion i skolans bibliotek och andra mörka hemligheter. Jag flydde från dem och letade istället reda på min favoritgranne som lärde mig prata grövre australienska (När jag börjar snacka om ”banana benders” är det folket vid barriärrevet jag menar). Under natten lyckades jag plåta många smajl, men det var inte det enda jag gjorde. Waynes brorsa betalade mig svart för att agera livvakt åt honom om den stora skäggiga mannen skulle anfalla, vilket som tur var inte skedde.

Inte lika farlig som han ser ut.

Stora skäggiga mannen, dock Inte lika farlig som han ser ut.

Nu väntar fyra lugna dagar i plugget, sen drar vi ner till kusten för att våtdräktssurfa i det kalla vattnet!

Simma lugnt!