Det började 04:30 på fredagen (den 7:e), då jag vaknade på Jennys värdfamiljs vardagsrumssoffa. En timme senare tog Jenny och jag bussen till flygplatsen och efter att checkat in 20 minuter för sent lämnade vi Melbourne strax före sju. När vi steg ut ur planet, efter tre timmar i luften, kom luftfuktighetschocken och svetten började rinna. Så det här är Cairns?

G'day mate!

Min jakt efter en Crocodile Dundee-hatt började direkt på Cairns flygplats. Jag hittade en som verkligen hade känslan, med krokodiltänder och allt, men 900 spänn var lite småsaftigt för en utbytesstudent som jag. Asiaten som ägde butiken gav mig erbjudandet ”10 per cent of, only for you”, men jag bara log tillbaka, sa ”not enough, mate” och fortsatte min jakt.

Cairns är ett varmt ställe, sommar året om med våt- och mindre våt säsong. Vi kom mittemellan och det var tillräckligt fuktigt för mig. Stället har 100 000 invånare och lever på turister och sockerplantor. Staden är strandlös. Eller: det finns en strand, men också krokodiler, så ingen hänger där. Som tur var hade vårt hotell, eller vandrarhem, eller ännu billigare än vandrarhem, en pool. Vi ignorerade det illaluktande vattnet och hoppade i direkt när vi kom dit. Timmen senare stack vi iväg med raftingbussen för att äventyra i forsen uppe i bergen. Efter att ha lämnat in min underskrivna blankett som sade att jag hade eget ansvar för mitt liv tog vi plats i båten. Bamseflytvästen satt som den skulle och hjälmen, som var aningen för liten, var fastspänd. Sedan blev det full fart nerför forsar och minivattenfall! Det började bra och vi hade en stark position i vattenkriget mellan de olika båtarna. Plötsligt kom en av gummibåtarna från sidan och den illasinnade ledaren ryckte ner två av våra soldater i vattnet. Jag plumsade själv i tre-fyra gånger, men vi hade riktigt skoj! Efter åkturen köpte jag det obligatoriska actionfotot när vi rusade nerför den värsta forsen och körde rakt in i en sten.

Kvällen inne i stan var toppen. På vägen dit träffade vi Uncle Friday, en man med stor bröstkorg, som producerade grodor gjorda av gräs på löpande band. För fem bucks fick man en finfin som kan vikas ihop om man reser långa avstånd. Som gjord för mig tänkte jag och gav honom en femdollarsedel. Krubbet pröjsade organisationen och på night markets fick man vad man betalade för. Min betala-12-dollar-och-fyll-på-med-så-mycket-mat-som-möjligt-tallrik är fortfarande djupt ihågkommen hos många av mina utbytespolare. Det berg av mat jag lyckades forsla upp på en enda tallrik var i världsrekordklass. Toppat med några konstiga ljusrosa chips innehöll den bland annat tjocka nudlar, smala nudlar, dimsims, stora räkor, friterad kycklig, mongolisk biff, sataykycklingspett och fisk av olika slag. Självklart uppätet med pinnar. Inne på marknaden lyckades jag göra en asiat lycklig. Jag hittade min krokodiljagarhatt, made in China och halvtaskig förväntad livslängd, men den kostade mig bara 25 dollar (150 svenska)!

Redo att dyka i!

Sovmornar var utrotningshotat där uppe. Varje dag steg vi upp klockan sex för att käka frukost. Lördagens tidiga uppstigning var dock värd allt besvär. Barriärrevet väntade och alla var på helspänn. Vi klev på katamaranen tidigt och efter en två timmars båttur var det dags för snorkling! Vattnet var klart, fullt av schyssta fiskar och hade en härlig blåfärg. Att dyka i och simma omkring bland alla koraller var en grym känsla. Färger överallt och nya spännande firrar bakom varje hörn. Jag såg massor av hitta nemos, stora sköldpaddor, rockor och några riktigt fula fiskar. Någon såg en haj, ingen bjässe, men den var tydligen läskig ändå. Vi spenderade totalt ungefär tre timmar snorklande, på två olika platser. Tyvärr var vi utbytesstudenter inte tillåtna att använda dykarutrustning, men de som gjorde det var inte på speciellt djupt vatten så jag tror att man upplevde samma saker när man snorklade. De blåa helkroppsdräkterna hade vi inte bara på oss för att de var snygga, de skyddade också mot stingrockor och maneter. Jag klarade mig dock och tog mig till land både ostucken och obränd.

Vi var tillbaka på land vid femtiden och på vägen till vårt b-ställe stannade jag, finnen Kent och tysk-Dorian för en Mövenpick-glass. Det kostade sju bucks för två kulor, men det var nog de mest välspenderade pengarna på resan. Medan vi slickade i oss den snabbt söndersmälta glassen spanade vi in pelikanerna, som hängde nere vid vattnet dag som natt medan vi var där, och hoppades att en krokodil skulle hoppa upp och skapa kalabalik bland dem. Käket tog lång tid den kvällen. Vi beställde 24 pizzor på ett och samma ställe och det är tydligen inget man ska göra om man inte vill vänta 85 minuter på sin köttbullepizza. Fast det är bara om man har otur och blir serverad sist.. Att vänta tog dock inte jättelång tid när man hade Kent i närheten och körde kamerakrig mot varandra. Jag vet inte vem som vann tillslut, men jag samlade iallafall ihop 918 bilder totalt.

Jag framför Carins påväg tillbaka från revet

Söndagen var tema djur och natur. Vi började på ett zoo där kängurusarna omringade oss. Jag skaffade mig många skuttande polare av alla olika storlekar. Kanske mest på grund av maten jag överöste dem med, men några visade äkta kärlek. Vi var också vittnen till en boxingfight mellan två jättar. Något blod blev det inte, men några högerkrokar bjöd de på. Krokodilerna var också spännande. De gömde sig i vattnet under den limegröna ytan och väntade på att någon av oss utbytesstudenter skulle falla i. Annars var det de vanliga fåglarna man ser lite här och där. Vi flydde från zooet i våran minibuss sjungandes ”I wish that all the ladies..” med tysken Marius i täten. Vi var glada och lyckliga ovetande om vad som väntade härnäst. En bred båt tog oss ut på farligt vatten där krokodiler lurade. Totalt såg vi tre stycken; 2 enmetersyngel och en tvåmetare. Det var inte parningssäsong för tillfället så bredkäftarna slappade under ytan någonstans enligt krokodiljägaren.

Regnskogen var huvudobjektet på eftermiddagen. Efter en kort rundvandring stannade vi i Mossman Gorge, ett riktigt skönt badställe med grönt vatten och regnskog runtomkring. Alla hade ett smajl i fejset då vi lekte och plaskade i forsarna och bland stenarna. Pasta var huvudrätten för kvällen och vi slapp vänta mer än 20 minuter denna gång. Värt att nämna är också att vår ledare Carolyn bjöd på glass vilket inte är det billigaste när man är så många (24*5 dollar = 120 dollar = 700 svenska)..

Lek och plask i Mossman Gorge

Sista dan var lika bra som de andra. Inte lika full av action, men aboriginerna på Tjapukai aboriginal centre roade oss under förmiddagen. Vi kastade boomerang (som bara jag och Sami lyckades kasta med rätta schvunget), slungade spjut med en speciell sak, deltog i en aborigindans och testade spela didgerido, ”You need the right vibration on your lips, mate”. Efter att jag råkat ut för turistfällan att slösa tio dollar på ett foto av mig, en aborigin och en boomerang stack vi vidare till skyrailen som tog oss över regnskogen upp till en by. Skyrailresan var en höjdare. Kent och jag hade vårt regelbundna kamerakrig, men tillsammans med de andra i vagnen lyckades vi fixa ihop några riktigt sköna poser. Uppe i byn fikade vi och köpte lite souvenirer innan hemresan. Vi som skulle till Melbourne fick vänta längst eftersom vårt plan lämnade flygplatsen sist (fyra timmar efter att vi kom dit). Under den tiden hann jag med godiskrig, middag tre gånger, två skrivna vykort, ett tyskt tortyrkortspel och allmänt socialt surr. Klockan ett steg jag innanför dörrarna hos Jenny där jag sov tills jag vaknade och tog tåget hem till Cheltenham igen.

Fika!

Så hade det kunnat sluta, men jag stack faktiskt inte hem. När jag vaknade vid niotiden (egentligen tio eftersom jag glömt ändra tiden till Melbourne-tid) och var redo att ta tåget hem ringde de till Jennys värdpappa och sa att de hade hittat min viktiga-saker-påse på planet som givetvis innehöll passet. Det var faktiskt inte av ren klantighet som jag glömde det. När jag klev på planet tog jag min plats och gjorde mig hemmastadd med passpåsen i fickan framför mig. Minuten senare ville Jenny eller Sami byta plats vilket jag givetvis gick med på. Jag glömde bara att min påse också borde bytt plats när jag gjorde det. Som tur var har Jenny en hjältevärdpappa som skjutsade mig till flygplatsen och tillbaka och löste mina problem. Jag kom hem till Cheltenham hel och lite småsvettig och med ett stort smajl på läpparna när jag gick och lade mig igen i min nybäddade säng för att återta all sömn jag missade i Cairns.

Så slutade det inte heller, för lärarna ville se mig i skolan samma dag för att ge tillbaka prov jag skrivit eftersom det var sista dagen innan alla exams. Nu ska jag lägga av med alla lyckliga slut eftersom det inte slutade särskilt lyckligt med skola och allt. Summerat var resan till Cairns en toppenupplevelse med massa nya polare och saker att minnas tillbaka till!

Jag och Kent med aboriginerna!