Mitt första inlägg som jag skriver ett helt stycke på engelska innan jag inser vad jag håller på med! Ni är ju svenskar och inte aussies som inte förstår sig på min svenska dialekt! Att beställa en flygbiljett till Ayers Rock i mars visade sig vara svårare än jag trodde. Efter fyra-fem försök att uttala namnet för hon på resebutiken gav jag upp och körde med ”the big bloody rock in the middle of nowhere” som fungerade bättre. ”Ahaa, Agess rock!”. Frågan efteråt om att jag måste vara från Sverige förtjänade jag väl..

Söndagen den 21:a december är värd att minnas. Min första patrull blev en succé; jag räddade två småbarn från en sandig kondom och lät en förvirrad 25-årig tjej med bilnycklarna inlåsta i bilen låna min telefon. Förutom det packade jag glass i kiosken och tog bilder för klubbens nyhetsbrev på den gummibåtåkande tomten och de godissugna barnen. Mellan varven i den trettiogradiga värmen gjorde jag och några andra räddare utflykter på havet med skis (smala kanoter som är mycket ostabila). Mitt försök att rädda Becka, som tappat åran, slutade bra men såg dessvärre inte särskilt bra ut då jag med upplockad åra gled ifrån henne. Först efter att jag svängt runt i en hundrametersradie och plurrat två-tre gånger fick jag leka hero. Joe, som äger livräddarrestaurangen ”Joe’s”, lagade en dundergod pasta bolognese och som vanligt fick jag en svenskdiscount på en hel dollar. Slår man ihop det med de fyra dollar jag hittade vid busshållplatsen och min borttappade ormjägarhatt som jag på ett oväntat sätt fick tillbaka hade jag en turdag. Trots att jag missade bussen med 3 sekunder och fick en elakt hånflin från en av smågrabbarna i fönstret längst bak.

Julies slakt

Julen är över och vi har haft en hel del firande, men svensk och australiensk jul är helt olika saker. Snö och minus 15 vs sol och plus 30, ludna långkallingar och fleecetröja vs randiga boardshorts och t-shirt. Tomteluvan finns dock både på norra och södra hemisfären. Vi började smygfira förra lördagen med Julies brorsor och syrra. Jag missade starten i julklappsracet och låg lite efter med ett linne och ett aussie-flaggan-badlakan. Men man kan väl inte annat än vara glad ändå när man får barbecue till julmat? Under dagen hade vi glada konversationer och roade oss med party crackers, backyard cricket och smällkarameller. Vi hade också en piniata-santa som kusin Rob till slut battade sönder med cricketträt eftersom supertomten överlevde mina, James, Corey och småbarnens slag med den smalare träpinnen. Jag gick vild med kameran och lyckades plåta hela gänget i en stor lagbild!

Julafton, när ni där uppe sitter framför teven, käkar kakor och köttbullar samt myser framför den öppna spisen, är en helt annan femma här nere. Här är den ohelig och smutsas ner med sista minuten-shopping och städning. Jag lyckades försköna den något med pixlig Kalle Anka på youtube och några influgna knäck från mormor. Mellan tio och tolv på kvällen stack vi iväg ut för att leta överutprydda trädgårdar, men det var det bästa julafton hade att komma med.

Waynes slakt

Dagen då det smäller är istället juldagen. En extremt exhalterad Steph ryckte upp min dörr klockan 05:44 för att förmedla budskapet om juklappsöppning. Tomten hade varit där under natten och käkat upp alla pepparkakor jag och Steph ställt fram kvällen innan, inklusive den feta damen och pojken som blivit biten av en haj. Han lämnade den föreställande sig själv, det var bara renarna som hade bitit av ett av benen. Vi under 20 öppnade stockingarna en och en för att se vad vi fått. Jag blev rejält överraskad över vad fina grejer jag fick och tog en av tätplaceringarna i racet efter den dåliga inledningen. Numera äger jag ett svart-vitt Collingwoodlinne, en hel drös ”Australia”-prylar och en minivattenflaska som ska stoppa mina värmeslag under löprundorna. En timme senare, runt sjutiden, invaderade vi Granma och Granpas hus för ännu fler paket. Jag skänkte en Aladdinask med choklad från IKEA som jag nu i efterhand borde lagt vantarna på själv. Glada blev de i alla fall och jag fick ju faktiskt en hel del prylar av dem. Julfirandet fortsatte med lunch/middag hos Waynes brorsa Mick. Efter den tidiga morgonen var jag rejält mör och slocknade två gånger i deras ultimata sov-soffa som kunde skjuta tillbaka ryggstödet som en säng. Huvudföremålet för fotografering var min värdkusin Jackies ettåriga dotter Jayla som jag fick en hel del sköna bilder på. En släktbild blev det även här.

Pojken som blev biten av en haj

Nyår firas i Ocean Grove, hos uncle Glenn, men medan de flesta i familjen redan stuckit dit ligger jag hemma i sängen med någon form av magsjuka som jag haft tre-fyra gånger sedan jag kom hit. Det brukar gå över på några dar så förhoppningsvis sticker jag till gemenskapen imorgon med James som stannade hemma för att jobba några dagar extra.

Om jag nu blir frisk till nyår lär det bli en succé. Jag, James och kusin Jess nobbar The Hives, som också spelar här i Melbourne, och drar på nyårsrock med det australienska storbandet The Living End istället. Dagarna innan och efter ska min andra kusin, elitsurfaren Rob, lära mig stå stabilare på brädan så att jag kan överträffa de 15 sekunderna jag lyckades hålla balansen förra gången. Lär bli skoj.

Happy New 2009!