Det fanns gott om ormar på Australia Zoo utanför Brisbane

Helgen för två veckor sedan var en höjdare – bokstavligt talat! Jag stack iväg med kusin Corey och hans familj till the Grampians – en stor bergskedja – och Ballarat. Efter att ha stigit upp fem på lördagsmorgonen och suttit i bilen i tre timmar kom vi fram till Halls Gap, en liten by precis nedanför huvudattraktionen the Grampians. Där skaffade vi lite info och tog sedan bilen upp en bit på berget för att mjukstarta med vad vi trodde var en tjugominuters promenad. Det blev en tvåtimmars bestigning till toppen utan vatten i svettiga mjukisbrallor! Utsikten var fin, till och med auntie Tracey, som klagade mest på vägen upp, tyckte att det var värt. Vi fortsatte till MacKenzie Falls, som trots samma namn som min värdfamilj inte har något med dem att göra. ”We never get rid of those bloody MacKenzies” – Uncle Mark

Nicky, Corey och jag på toppen!

Övernattning blev det på Marks block. Femstjärnig camping mitt ute i ingenstans med mjuk säng i husvagn, teve, dusch/toalett och andra lyxigheter. Kvällen spenderades under stjärnorna framför en skön brasa. Jag fick en schysst lektion i australienska stjärntecken, så om någon frågar om ”The Southern Cross” eller ”The Frying Pan” är det jag som är först att peka ut dem!

Helgen hade guldkant och på söndagen slutförde vi turen för turister genom byn som inte längre var någon by utan bara bush. Efter att några kängurus joinat oss vid sidan av vägen för en stund fortsatte vi till Ballarat för riktig guldgrävarkänsla. Jag gick in på Sovereign Hill som 15-åring för att få billigare biljett och med Marks tillägg ”he’s from Sweden” fungerade det utmärkt. Väl inne på området fick vi se hur en halvmiljonkronors-guldtacka producerades och åka tåg ner i underjorden för att se hur det hårda livet som guldgrävare var. Mina guldvaskarskills var inget att skryta med, två guldkorn på ca 0,1′0,1 millimeter var det enda jag hittade.

Tio timmar efter att jag kommit hem på söndagskvällen stack jag och familjen iväg med morgonflyget till Surfers Paradise utanför Brisbane! Första dagen blev en slappardag med cruising i vår grodgröna Holden och en tur till beachen. De följande tre dagarna körde vi stenhårt på nöjesparker. På Movie World irrade Snurre Sprätt och hans polare omkring och roade Steph medan James och jag maratonåkte Superman-rollercoastern för att få valuta för pengarna. Några uppoffringar för att tillfredsställa Steph och Josh fick vi göra. Båtturen i jakt på Daffy Anka och svängen till barnlandet var dock inte så farliga.

Fin frisyr efter Superman-rollercoastern

Besöket på Dreamworld blev lite annorlunda då jag träffade Jenny och hennes värdfamilj i entrén. Hur stor chans är det, tusentals kilometer från Melbourne? Köerna var görlånga, men med supertamagochin, som vi pröjsade sju dollar extra för fick vi hoppa de flesta köer. Mest värt på hela veckan (bubblare: racerfläkten ovanför min säng), eftersom vi hann med dubbelt så många åkturer mot vad vi skulle hunnit. Roligast var racet i vattenvärlden där jag ägde småbarnen och vann varje gång. Mördarruschkanan var också bra, trots att jag nästan avled när jag föll av min gummiring och åkte baklänges på rygg nerför dödsfallet. Livräddaren nedanför gav mig en arg blick och trodde jag gjorde det med flit.

Bamseormen

Australia Zoo, där Steve Irwin hängde omkring förut, var riktigt stort och hade heaps av krokodiler som låg och väntade på att besökarna skulle luta sig lite för mycket över skyddsräcket. Vi såg en stor show med elefanter, krokodiler, fåglar och ormar som leddes av Stewes barn och fru. Krokodilskötarna såg riktigt rädda ut när de försökte få ut krokodilen på scen, men Steve’s fru var en dunderkvinna och blinkade inte ens när krokon högg råttor ur hennes hand. Jag är numera medlem av den minoritet som har matat en elefant med vattenmelon direkt från handen. Handen blev skitig och Sabu tog nästan kameran på köpet. Elefantskötaren tittade på mig med onda ögon. Andra djur vi såg var koalorna som känns ganska standard och en dromedar som de kallade kamel, även fast den bara hade en puckel.

Standardkoalan

Vi såg också en häst. I bakluckan på en bil.

Stranden var skitfin, men såklart blev det ingen surfing. Min värdfamilj är inga surfare helt enkelt. Ett snabbt femminutersdopp som mest bestod av att rädda Steph från ripsen var det enda jag hade att göra med havet på hela veckan.

Beachen i Surfers Paradise

Förutom det blågula IKEA:t, att vi bodde i knarkarkvarteren, att vi åt burgare varje dag (jag varierade dock med kebab, falafel, nudlar och kyckling), att vi köade för specialglassarna på ”Cold Rock” i en halvtimme (bästa kombinationen – vitchokladglass med hallon och macademianötter) och att vi helt random träffade göteborgare som James kände finns det inte så mycket mer att nämna. Det var en trevlig resa.

Vi kom hem vid halvtid av Australia Day (26 januari) och det var festligheter nere vid klubben, så jag stack dit. Jag har fått proffstips om hur man paddlar kanoterna där nere och hur man håller balansen på livräddarbrädorna så jag blir bättre och bättre. Ikväll är det träning och då ska jag finslipa formen inför min tredje carnival på söndag – då jag inte ska bli diskad i varannan gren jag deltar i.

I onsdags var jag med tysken Max och såg tre kvartsfinaler av Aussie Open. De första en och en halv i solsken och 41 grader innan de kom på genidraget att stänga taket. Jag har aldrig lökat så mycket utan att behöva anstränga mig. Tre liter vatten, två autografer (fjärdeseedade Dementieva och femteseedade Tsonga) och mycket klappande blev det under dagen. Ryskan Dementieva vann över en spanjorska, Serena Williams vann över en ryska och spanjoren Verdasco vann över Tsonga. Tanten brevid mig berättade allt hon lärt sig om tennis sedan hon började titta som barn och åtta timmar senare då vi lämnade Rod Laver Arena hade jag också full koll.

Jo-Wilfred Tsonga var på autografhumör

Just nu är jag lite skadedrabbad. De öppna köttsåren på fötterna från livräddarbrädorna har precis läkt ihop efter två veckor medan jag fortfarande väntar på att såren på mina armbågar från ruschkanan ska sluta smärta. De sista dagarna av sommarlovet (börjar på måndag) spenderas i aircon-områden, i poolen och på beachen eftersom temperaturen där ute inte är någonting för svenskar. De senaste fyra dagarna har varit upp mot 43 grader och idag ska också vara runt 40. Till helgen kan man börja röra på sig igen då det sjunker till 30.

Heta hälsningar

//Ormtjusaren