Två veckor i plugget och jag har konstaterat att det är skönare med sommarlov. De spontana veckorna fyllda av äventyr har bytts ut mot schemalagda skoldagar styrda av ”the bell” och tanten med den sönderrökta rösten som läser upp meddelanden i högtalarna. Den efterlängtade tredagarscampen nere i Wilsons Promontary National Park blev inställd på grund av skogsbränderna och jag lever under ständiga Pink Slip-hot från Miss Storey. På Food lagar vi mat, alla utom jag gör det. Jag bara klantar till det. När jag skulle skära upp tomater till lasagnen skar jag av fingertoppen så att blodet pulserade ut över hälften av alla ingredienser. I fredags (den 13:e såklart) tappade jag en full enliters olivoljeflaska i glas på golvet. Flaskan gick i tusen bitar och oljan dränkte ner halva klassrummet. Efter mna missöden blir jag behandlad som underutvecklad av läraren och får hjälp med allt från att skölja salladen till att packa in min vegetariska frittata (en tjock pannkaka) i aluminiumfolie. Geografiklassen har blivit helpåverkade av min nu sju månader långa vistelse här nere. På frågan ”Why is Scandinavia a sub-region in Europe?” var det rätta svaret enligt läraren ”It’s cold there, and the people are different; blonde and blue eyed”.

Men plugget suger inte helt. Jag är fortfarande lika exotisk och det finns heaps av roliga människor. Jag har hittat Laurens hus medan hon har kontrat och skaffat ett helt gäng nya stalkers på sin sida som nu vet var jag bor, ”The house with all the Christmas lights”. Vi har äntligen fått ihop ett nytt lag på volleybollen och hade en heldagsturnering igår. En vinst och tre förluster kanske inte låter så imponerande, men det var görskoj och vi blev bättre och bättre hela tiden. Jag blir också bättre och bättre på att stå på händerna. Maddox nere på klubben har utmanat mig på push up handstands och på torsdag måste det klaffa. Några armhävningar medan jag står på händerna blir det nog inte, men förhoppningsvis håller jag balansen mer än tre sekunder som jag hittills fixat!

Hajarna har gått i ide den senaste tiden, men maneterna har vaknat till liv! Under mitt kvällssim igår körde jag rakt över en bjässe typ dubbelt så stort som min skalle. Adrenalinet började pumpa och jag sparkade till den med smalbenet som just nu kliar lite lätt. Hundrafemtio meter från land vill man inte bli bränd av en manet, men enligt livräddarveteranen Paul var den inte giftig. I fredags såg jag nästan en stingrocka. Vattnet var extra klart och under simturen vid en av bojarna fick simpolare Colin syn på en, dock på fyra meters djup så chansen att bli stungen var minimal. Jag kunde inte se den, men jag var i alla fall där ; )

46-gradersvärmen slogs ner av en kallfront som nästan gjorde mig förkyld. Hur ska jag klara av Sverige när 20 grader kyler ner mig? Kallvädret är bra för skogsbränderna som härjar. I helgen var Cheltenham helt disigt av rök som blåst hit, men bränderna är en bit bort och kommer inte att nå hit. Det är insamligar överallt för alla de som blivit hemlösa (var för några dagar sedan över 7000) och alla lider med dem som dött (runt 200). I skolan har vi prylinsamlingar för brandoffren och idag är det Casual Clothes day som vi måste betala minst två dollar för som går till branden.

Jag tog Josh och Steph till det gigantiska State Library i city i söndags. De har lagrat gamla tidningar upp till 250 år gamla, så man kan läsa om historiska händelser som Boston Tea Party dag för dag som det stod i tidningen på den tiden. Jag och Steph fetstuderade annonser om ”moderna” symaskiner och guldgrävning på 1800-talet medan Josh hängde i tevespelsrummet och nötte ut playstationkontrollerna.

Helgen är fullbokad av ungdomskväll nere på klubben på fredag, födelsedagskalas för auntie Sue där jag fotograferar på lördag och livräddarpatrull på söndag. Denna vecka börjar frukostarna på skolan igen – med gratis Vegemite! Wohoo!

..och snart är det Vasaloppet där hemma, som jag skulle ha åkt. Du får åka de nio milen ensam i år igen Elias!